FoU-Nordvästs kommuner

FoU-Nordvästs kommuner kan sägas utgöra ett genomsnitt av förorts- eller
kranskommuner till en storstad. SCB sorterar landets kommuner i så kallade
kommungrupper efter folkmängd, läge, tätortsgrad samt näringsstruktur.
FoU-Nordvästs kommuner definieras som förortskommuner förutom en,
Sigtuna, som räknas som medelstor stad.

Folkmängd i respektive kommun fördelar sig på följande sätt:

Nästan en femtedel av hela Stockholms läns befolkning (17,8%) bor i regionen år 2010, som alltså både består av städer, landsort, förorter, små och medelstora kommuner. Solna är FoU-Nordvästs största kommun, medan Upplands-Bro är den minsta.

 

Källa: SCB

Kommun	Folkmängd 31 december 2010
Ekerö	25 410
Järfälla	66 211
Sigtuna	39 990
Sollentuna	64 630
Solna	68 144
Sundbyberg	38 633
Upplands-Bro	23 676
Upplands Väsby	39 289
FoU-Nordväst	365 983

Cirka en femtedel av befolkningen i Stockholms län bor i nordvästkommunerna, bland dem är cirka 20% inte födda i Sverige. I Solna och Sundbyberg, de befolkningstätaste kommunerna, är det en något högre och ökande andel, i Ekerö avsevärt mycket lägre. Mer än var femte man och kvinna i de båda förstnämnda kommunerna definierades som låginkomsttagare år 2004, liksom var femte kvinna i Sigtuna. Var fjärde hushåll var en barnfamilj 2005 i nordvästkommunerna, men i Solna utgjorde barnfamiljerna bara 15% av alla hushåll, jämfört med Ekerö där nästan två av fem hushåll var en barnfamilj. Det finns en tendens som antyder ett ’perifireringsmönster’ - att barnfamiljer med god ekonomi söker sig till vissa grannskap, medan barnfamiljer som har sämre socioekonomiska förutsättningar söker sig ut i kranskommunerna. Ett exempel på det sistnämnda är Sigtuna, men även Upplands-Bro, med många stora barnfamiljer och hög andel låginkomsttagare.

I Social Rapport 2006 visas att ekonomiska problem föregår en ansamling av andra problem. Det är ett av skälen till att unga människors inträde på arbetsmarknaden blir så centralt. Samtidigt har ungdomars etableringsfas in i vuxenlivet förlängts av flera orsaker. Särskilt i Upplands Väsby och Sigtuna har arbetslöshet bland ungdomar varit hög. Frågan är om andelen med ekonomiskt bistånd bland unga minskar i samma takt som arbetslöshetstalen. Om så inte är fallet, finns anledning till oro.

Var tionde barn i åldern upp till sex år i nordvästkommunerna växer upp i familjer med låg inkomst, men också här finns stora variationer mellan kommunerna. Andelen barn i familjer som både har låg inkomst och ekonomiskt bistånd/socialbidrag är emellertid lägre. I Upplands-Bro, Sigtuna och Sundbyberg gäller det cirka tre barn av hundra, men nästan inga alls i Ekerö kommun.

Det finns ett samband mellan låg inkomststandard, ekonomiska problem och barnavård. I Upplands-Bro har antalet placerade barn och ungdomar 0 till 20 år ökat senaste åren, men satt i relation till andelen av alla är det i Sigtuna kommun den mest dramatiska ökningen återfinns. Det är framförallt ungdomar 13 till 17 år som placeras utanför föräldrahemmet och den ungdomspuckel kommunerna för närvarande har leder det också till ett högre antal. Den största ökningen av placerade ungdomar återfinns i Solna och Sigtuna.

Öppenvårdsinsatser både inom barna- och missbrukarvården har utvecklats de senaste åren. Öppenvårdsinsatserna för personer med missbruksproblem kan ha mer än fördubblats. Samtidigt noteras att insatser som rör boendet har utökats, en utveckling som också stöds med statliga projektmedel i ett par av nordvästkommunerna.

Ohälsotalet utgör ett mått på ofärd. Kvinnorna i Upplands-Bro och männen i Sigtuna visas ha ett högre ohälsotal än i de andra kommunerna. Tendensen är ökande under början av 2000-talet. Detta tillsammans med en hög andel anmälningar om misshandelsbrott mot kvinnor väcker oro. En annan iakttagelse är att i Upplands Väsby är tendensen bestående.

I ett par nordvästkommuner återfinns en ansamlig av ofärdsfaktorer bland befolkningen som väcker oro. Framförallt gäller det i Sigtuna och Upplands-Bro. Men det är samtidigt ett viktigt förhållande att denna position inte tycks vara bestående för enskilda individer. Det finns hopp, det går att ändra. Vilka val vi gör, hur enskilda personer och samhället agerar, påverkar och förändrar utfallet.

I Socialstyrelsen årsrapport över kommunernas socialtjänsten i landet (SoS, 2007) noteras att i ett femårsperspektiv har utvecklingen gått mot ökad kunskap och kompetens, mer öppenvård, mer förebyggande insatser och målgrupps-anpassad verksamhet tillsammans med metoder som vilar på vetenskaplig grund. Samtidigt ställs ständigt fler och nya krav, kombinerat med hög arbetsbelastning, minskande och snäva budgetramar och ständiga omorganiseringar. Detta leder till ökad personalrörlighet (a.a).  Under de snart tio år FoU-Nordväst funnits har i stort sett alla nordvästkommuner omorganiserat sin individ- och familjeomsorg minst en gång, i några flera gånger.